staden

Jag gillar doften av Staden på kvällen. Det luktar mat och rök och människor.
Jag ser hur de rör sig omkring mig, men jag är ingen del av dem, ingen känner mig. Det är det jag älskar. Jag kan bara gå runt och iaktta, se utan att bli sedd.

När jag bodde på landet var jag mörkrädd. Jag hade svårt att sova i mitt eget rum och att gå ut när skymningen föll var otänkbart. Men sedan jag flyttade har det ändrats. Jag sover lugnt hela natten och jag tycker det är mysigt att strosa runt i Staden när det börjar bli mörkare.

Allt rör sig så snabbt. Man känner sig så liten när man vet att lövet på trädet är en större del av trädet än vad jag är av världen. Och ändå är det ingen som lägger märke till ett enskilt löv.

Jag avundas Katten. Hon gör som hon vill och bryr sig om ingen.
Om jag fick göra vad jag ville...
Jag skulle sitta framför datorn och äta glass eller sätta mig och läsa en riktigt bra bok på ett fik inne i Staden. Eller bara lyssna på det lugnande ljudet av bilarna på motorvägen utanför lägenheten. Det är något med det där ljudet. Andra kanske störs av det, men jag gillar det. Det är ett bevis på att det finns liv runtomkring mig. Liv som rör sig och går vidare oavsett vad.

Eller så skulle jag strosa runt och lukta på Staden i skymningen.